KEEP IT REAL .

Ikväll har jag tvättat och tvättkorgen är nu tom, vilket känns bra. Sen har jag bara pysslat här hemma och pratat med Nala. Julgranen är uppe och den är pyntad. Känner lite julstämning faktiskt. Vågar man hoppas på snö till julafton? Naj, tror inte de. Men jul brukar det bli ändå. För mig är inte julklappar viktigt längre, det viktiga för mig är att umgås med nära och kära och ha det trevligt.

Ska nog sova nu. Sista natten utan min Nala, imorgon somnar jag på hans bröst. Bästa.

Kunde inte sova inatt, det var helt omöjligt. Låg och grubblade över diverse saker och sista gången jag kollade på klockan var den fem i halv fyra. Låg och vred och vände på mig och visste att jag var tvungen att gå upp klockan sex. Jobbigt läge. Men hur som helst så gick det bra och jag slängde till och med soporna innan jag gick till jobbet, haha! Jobbade fjuttiga tre timmar, men jag är glad för det jag får. Jag har kommit in i det där nu att vakna själv på morgonen. Förut hade jag en tendens att stänga av klockan och somna om, det händer fortfarande ibland men jag har blivit bättre på att gå upp nu. Det blir bra också när älskling kommer hem, då jagar han upp mig :) Efter jobbet cyklade jag hem till mamma och jag kom lagom till frukost, ska tillbaka dit sen och äta middag. Senare ikväll blir det söndagsmys här hemma med mig själv. Bada, fixa ögonbrynen och måla naglarna.

Bara två dagar kvar nu tills du kommer hem baby, saknar dig!! Jag hoppas att mötet avslutas positivt så du stannar tills vidare efter tisdag så vi slipper allt flackande. Jag tackar gud för att allt har gått bra, det var riktigt tungt där ett tag. Jag är så glad att jag har dig ♥

Jag har suttit här den senaste timmen och varit otroligt känslosam. Har läst igenom en blogg som skrivs av en tjej som har fått diagnosen cancer. Livet är så oerhört orättvist för de som drabbas av något så smärtsamt. Att få cancer eller att ha en nära anhörig som får diagnosen cancer är något som är helt omöjligt att kunna sätta sig in i. Cancer över huvudtaget är hemskt! Jag har suttit här och läst oavbrutet om hennes vardag. Behandlingar, undersökningar, ständig oro att inte överleva och kunna se sin son växa upp, hennes smärta och hennes obeskrivliga kärlek till sin familj och vänner. Men hon kämpar varje dag och försöker se positivt på livet. Att läsa allt det kan inte resultera i annat än att tårarna börjar rinna. DET ÄR FRUKTANSVÄRT! Jag känner en sån stark medkänsla och empati. Och när jag tänker på att jag deppar och mår dåligt över småsaker skäms jag. Saker som går över, saker som inte kommer påverka om jag ska överleva eller inte. Jag är frisk, jag har en fin familj, nära och kära och jag har stora möjligheter i livet. Livet bör uppskattas mer och det är något jag verkligen tänker göra nu. Uppskatta livet och vara glad över det jag har. Jag är lyckligt lottad. Jag ber för de människor som har en obotlig sjukdom.

Jobbade igårkväll, var jätte nervös eftersom jag aldrig har jobbat där innan. Men som alltid gick det bra, jag är bäst på att oroa mig och ofta är det i onödan. Avdelningen verkar bra och personalen också. Behöver ju allt jobb jag kan få, det är inte kul att vrida och vända på varenda krona. Nu ska jag inte jobba förren julafton vad jag vet, men dom ringer väl kanske innan och behöver mig. Hoppas.

Känner mig nyttig idag, kanske för att jag har gjort nånting av dagen även fast jag vaknade ganska sent. Jag hatar att vakna sent, men ändå så gör jag det nästan varenda dag när jag inte har nåt särskilt att göra. Jag drömmer så förbannat. Men man kan säga att den här dagen blev bra ändå. Becca fick med mig till gymmet, och det var faktiskt kul. Men vad varm man blir, jag svettades som fan, helt sjukt. Jag måste försöka sluta vara så lat, träning är bra!

Ser just nu på SOS familj, och det får mig att tänka tillbaka på mig själv hur jag var i den åldern. Jag var hemsk. Jag har ångest än idag för hur jag har behandlat min mamma och kommer ha det livet ut. Men det är nånting som händer i den åldern, det är egentligen inte meningen att vara elak, det bara blir så. Det är inte lätt att vara tonåring! Och det kan absolut inte vara lätt att vara förälder. Det gäller väl att handskas med det på ett bra sätt, men vad är ett bra sätt? Skrik, gap, fula ord, smälla i dörrar. Fy vilken tid. Samtidigt som jag hade det jävligt kul mellan varven. Jag hoppas att jag kommer lindrigt undan när mitt/mina barn blir tonåringar (om jag får några). Det är något jag har tänkt på, man ska inte ta för givet att man får barn, alla får inte det. Men jag hoppas, i framtiden vill jag ha flera barn. På tal om det, Aja och Mache får snart barn! Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det och kommer förmodligen inte göra det förren jag ser bebisen. Jag tror det blir en pojke, medan nästan alla andra tror att det blir en flicka. Det blir spännande..

Bra, dåligt, kärlek, hat, positivt, negativt, sorg, lycka, orättvisa, glädje.. Livet är fullt av massa, framförallt överraskningar. Man kan aldrig förutspå något eller veta i förväg vad som kommer hända. Det kan vara något positivt, det kan vara något negativit och också av båda delarna. Något har hänt i mitt liv som gör mig glad och något som gör mig ledsen. Vem kunde tro att det här skulle hända? Alla är förvånade, vissa hatar det och andra tror att det snart kommer rasa samman igen. Bara tiden kan utvisa. På något sätt så tror jag på ödet, det som händer har en mening. Mitt gamla liv är borta och mitt nya har börjat, känns det som.

Det känns förjävligt att det blev såhär, att det var tvunget att bli såhär. Men det är som det är, orkar inte ens tänka på det. Jag trodde aldrig att vi skulle tappa varandra igen. Det är tomt och jag saknar er. Jag önskar verkligen att det kunde ha varit på ett annat sätt. Men alla våras känslor styr det här. Jag vet att ni skyller det här på mig men mina känslor betyder också något, precis som era. Men ni har inte den minsta förståelse för mig och jag förstår att det är svårt att kunna förstå. Men för mig känns det inte rättvist att vara tvungen att välja mellan kärlek och vänskap, samtidigt som jag vet vad den här situationen kräver och vet mer än väl vad den innebär. Det går lixom inte att pussla ihop, och det gör ont. Önskar bara att ni på något sätt kunde förstå.. Ni känner att jag valde bort er samtidigt som jag känner att ni valde bort mig för att jag känner som jag känner.