KEEP IT REAL .

Min fina Camilla, så glad att jag har dig!

 
Fine pojka.


Fina prins.


I väntan på mat..


Mmmm, majskolv.

 
Hjärta.


En äkta vänskap. Med dig mår jag bra.

Jag börjar förstå att pappa är död.

Efter pappas bortgång har det inte varit något större problem för mig att prata med andra om hur jag känner mig eller prata om minnen som har med pappa att göra. Dom sista dagarna har det börjat gå in i mitt huvud, att han är död och aldrig mer kommer tillbaka. Sen dess har jag ständigt en klump i halsen, så fort jag tänker på honom eller blir påmind. Plötsligt stänger jag in sorgen istället för att släppa ut den. Jag känner mig instängd i mig själv. Jag har så ont inuti. Det är så svårt att leva utan min pappa.

Dagarna närmar sig 17 juni, då vi skall sätta ner pappas urna i jorden och hans gravsten skall läggas på hans grav.

Jag vill ha pappa tillbaka. Se honom. Krama honom. Höra honom prata och skratta.

Tomheten, saknaden. Det blir för mycket ibland..


Winnerbäck - Timglas .. Fin.

Vardagen rullar på, med jobb, dagis och annat som vi hittar på. Har inte riktigt haft tid att skriva och inte heller någon större lust av olika anledningar. Men då jag fick en ny kamera när jag fyllde år så känns det lite roligare att uppdatera..

Vi har hunnit grilla lite här och där sen våren kom och det är för underbart. Skulle kunna göra det varje dag. En kväll var vi med Eliyabs dagis och grillade, vi åt och barnen lekte och hade kul. Eliyab tryckte i sig nästan tre korvar, han har alltid varit matglad, som mamman sin ;)

Eliyabs utveckling går framåt och han är så duktig min lilla pojke. Han börjar prata mer och mer, man kan förstå vissa ord även om han inte säger dom korrekt. Hans första tvåordsmening blev "min mamma", jag blev jätte varm i hjärtat när jag hörde det första gången. Han kan också säga Linnéa som blir "Nineja" och Nuhamin blir "Mohami" eller "Hami". En dag sa han till och med "gammelmumma", ett långt ord :) Han säger dricka, äta, öra, "bi" som betyder bil och "vovo" som betyder hund. "Titta" säger han hela tiden till allt och när han ser djur blir han helt till sig.. Han bubblar och berättar.. Napp heter "ninna" och numera släpar han hellre runt på kuddar än snuttefiltar, helst både och :) Han har börjat kramas och pussas ordentligt, armarna runt halsen och sen en blöt puss på munnen! Han kan visa och säga till när han är trött och vill sova, när han är törstig och vill dricka och det är så skönt. Han älskar livet och är oftast alltid glad. Jag älskar honom så mycket!

Häromdagen när jag kom till dagis för att hämta Eliyab så blev han som vanligt glad när jag kom. Jag satte mig på golvet, han stod framför mig och bubblade en himla massa, säkert berättade han om dagen på dagis. Emellanåt pratade jag med en av hans fröknar, varje gång jag gjorde det klappade han mig på båda kinderna och sa "mamma", han försökte nog berätta något riktigt intressant.. Det såg så roligt ut, han hade en sån inlevelse.


 



 





 



Kärleken till sitt barn kan inte mätas med något.
Ens barn är allt, det bästa, det underbaraste!

Från och med nu skall jag inte bry mig om människor som inte bryr sig om mig. Jag ska bara ödsla energi på människor som är värda det. Jag ska tänka mer på mig själv, min hälsa och mitt välmående. Det är så lätt att bli nedbruten..

Våren är här, sommaren är påväg och jag ska ta vara på varje sekund.
Livet blir faktiskt vad man gör det till..