KEEP IT REAL .

Tidig morgon men båtresan blev uppskjuten till eftermiddagen. Har gått som på nålar hela dagen, räknat timmarna och ångesten har strömmat genom kroppen. Det handlar inte om en eller två dagar utan om närmare tre veckor (!!) .. Hade det varit förr hade det varit en lätt match då vi hade vårt förhållande på distans. Men vi lever tillsammans nu, jag är van att ha han brevid mig varje natt och vakna upp med honom varje morgon. Det blir vad man är van med. Just därför känns det så jobbigt för mig nu. Lillskruttan kommer jag inte heller träffa på länge. Kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag såg bilen åka iväg, pga den starka kärlek jag känner och även att jag är mer känslig dessa tider. Efter pizza hemma hos mumma bestämde jag mig för att tuffa till mig lite, ta tjuren vid hornen och gå hem till en tom lägenhet och faktiskt sova hemma inatt. Ensam. Det är inte direkt så att vi aldrig ses mer. (Och jag tror också på att det är nyttigt att vara ifrån varandra, att sakna varandra. Även om jag önskar att det inte var under en sån förbannat lång tid). Det är så mycket som väntar när han kommer tillbaka, kanske finns redan vår plutt här då. Portarna till vårt riktiga familjeliv börjar. Mycket ska fixas med lägenheten osv..

Jag ska försöka att bara vila under den här sista tiden av graviditeten, göra behagliga saker och samla krafter inför förlossningen.