KEEP IT REAL .

Jag vaknar mitt i natten av något som inte överraskar mig och som inte heller gör mig förtvivlad. Men självklart känner jag mig ledsen och besviken men det är precis som att jag inte orkar agera. Att jag ändå inte kan påverka. Jag konfronterar och analyserar men därefter rullar allt på som vanligt.. Iallafall så sover jag dåligt resten av natten.

Halv åtta när Nuhamin vaknar känner jag mig konstigt nog klarvaken. Vi går upp och äter frukost tillsammans. Sen läser vi bok, målar, skriver och ser på film fram till ungefär tio då jag deckar på soffan och Nala övertar sysselsättningen.

Vid ett-tiden väcker dom mig och säger att lunchen är klar. Vi äter. Nala går till rehab och jag och Nuha leker. Hon sover en stund och jag duschar och fixar lite här hemma. Hon vaknar, Nala kommer hem. Sen åker vi och storhandlar på öb med mamma.

När vi kommer tillbaks äter vi middag och sen plockar vi fram läsk och godis framför tv:n. Vi sjunger och dansar till singing bee. Sen nattar vi Nuhamin. Jag och Nala myser framför tv:n. Jag börjar få ångest. Han åker på måndag, han kommer vara jätte långt bort & här komma jag sitta och invänta förlossningen och hoppas att han hinner tillbaka innan den sätter igång. Det värsta av allt är att det kommer bli så tomt hemma. Men jag unnar honom detta, i åtta år har han väntat på det här. Det kommer det göra honom gott. Min livskamrat.

Min dag, lite dyster men ändå mysig och bra.