KEEP IT REAL .

Jag tänker att allt som händer har en mening och visst kanske det är så. Gud finns med mig, jag har det jäkligt bra och jag mår jätte bra. Men som alla andra så har jag dåliga dagar, då man känner sig lite nere och tänker på sånt som man saknar. Det finns två jag saknar. Innerligt. Ni vet vilka ni är. Niki & Jenni. Jag saknar er mer än vanligt idag. Det kan vara en låt, en plats som väcker minnen till liv eller ett minne som spontant dyker upp i mitt huvud. Saknar er gör jag varje dag men just då är saknaden starkare, som just nu. Kan inte förstå hur det kunde bli som det blev än idag. Vi som hängt ihop så länge, i med och motgångar. Minnen finns i överflöd. Anledningen till allt vet vi allihop. Men tillbaka till det där om att allt som händer har en mening.. Där brister min tro på det. Vad var meningen med att ni försvann ur mitt liv? Ni var en del av mig. Tomrummet finns där och det kommer alltid vara där, ingen kommer kunna fylla upp det. En sån stark vänskap hittar man bara en gång.

Med det här inlägget vill jag inte gnabba om anledningen till allt det här för det har jag gjort tillräckligt. Jag vill bara på något sätt försöka uttrycka min saknad. Över ett år har gått.. Jag tänker ofta på hur det hade varit om allt inte var så komplicerat. Jag blir ledsen när jag tänker på att mina bästa vänner inte kommer vara en del av min sons liv och att allt blev så jäkla fel.. Det är ju er jag vill ringa och beklaga mig till när Eliyab gnäller och inte vill sova och att jag är trött, det är er jag vill promenera med när jag är ute och går med honom, det är er jag vill gå i affärer med när han behöver nytt i garderoben.. You name it. Hur som helst, jag saknar det som har varit, jag saknar det som kunde ha varit, JAG SAKNAR ER!..


Hur länge sen är inte det här? Vad gör vi för nåt? :p


Också ett bra tag sen.. Jennis födelsedag! Vi kan ju blunda för att jag hade en så uringad klänning att pattarna är påväg ut.


En höstdag som jag minns lika väl som igår..