KEEP IT REAL .

Döden han alltid skrämt mig. Just för att man inte vet vad som händer när man dör. Tanken på att det bara blir svart och att man inte känner något, inte vet något. Man lever och sen förvandlas hela ens liv till ingenting. Det är skrämmande. Jag är jätte rädd för döden. Men när man är död så är man ju död, borta, finns inte mer. Det måste finnas något efter detta?

Personer man hör om, personer som har förlorat livet eller personer som själva valt att lämna.. Jag berörs något otroligt även fast jag inte känner personen i fråga eller dess anhöriga. Ofta skänker jag tankar till människor som förlorat en nära familjemedlem på ett eller annat sätt. Det är hemskt när gamla människor dör, men det är ändå livets natur, att dö efter att ha levt ett helt liv. Men när unga dör, som inte har levt klart, som fortfarande har mycket att ge till livets existens, det är fruktansvärt. Jag har inte förlorat många i min omgivning och har endast varit på en begravning och det är jag glad för. Min största rädsla här i livet är att förlora någon nära.

Morgondagen är ett oskrivet blad för oss alla. Och hur skrämmande är inte det då när man tänker på det? Man kan dö när som helst, om en timme, om en minut, om några sekunder kan ens liv förvandlas till just ingenting. Man vet inte. Man vet inte när det kommer ta slut, och tur är väl det ändå. Tänk och gå runt och veta när man ska dö? Fy.. Det måste finnas något liv efter detta, man måste leva vidare på något sätt.. Det tror jag.