♥ 2 veckor.
Pappa har varit död i 2 veckor. Det är obegripligt. Begravningen var i lördags och det enda jag går och tänker på nu är att dom när som kommer bränna hans fina kropp. Då finns det ingenting kvar av honom, bara aska. Det gör så ont i hjärtat, att han är borta föralltid.
Begravningen var tung och fin, kommer skriva om den i ett annat inlägg.
Vissa stunder är så tunga så jag bara vill lägga mig ner och skrika rakt ut. Andra stunder kan jag trots allt känna mig lite glad, skratta och skoja. Men då får jag dåligt samvete, min pappa har precis dött och jag skrattar? Men på något sätt så måste man kunna kombinera det, sorgen och att ändå försöka leva vidare.. Annars rasar man.
Hans röst, hans skratt, hans sätt att röra sig, allt går om och om igen i skallen hela tiden. Det är så ofattbart att det är aldrig mer. Han kommer aldrig mer komma tillbaka till mig. Han kommer aldrig mer ringa, jag kommer aldrig mer träffa honom. Idag står hans dödsannons i tidningen, det fick mig att känna att det är ännu mer definitivt. Det är verkligen aldrig mer.
Smärta.
Begravningen var tung och fin, kommer skriva om den i ett annat inlägg.
Vissa stunder är så tunga så jag bara vill lägga mig ner och skrika rakt ut. Andra stunder kan jag trots allt känna mig lite glad, skratta och skoja. Men då får jag dåligt samvete, min pappa har precis dött och jag skrattar? Men på något sätt så måste man kunna kombinera det, sorgen och att ändå försöka leva vidare.. Annars rasar man.
Hans röst, hans skratt, hans sätt att röra sig, allt går om och om igen i skallen hela tiden. Det är så ofattbart att det är aldrig mer. Han kommer aldrig mer komma tillbaka till mig. Han kommer aldrig mer ringa, jag kommer aldrig mer träffa honom. Idag står hans dödsannons i tidningen, det fick mig att känna att det är ännu mer definitivt. Det är verkligen aldrig mer.
Smärta.
Kommentarer
Trackback
