♥ Älskade pappa!
Går mot andra dygnet, utan pappa. Nu ligger han i ett kylrum och det är något jag tänker på hela tiden, jag vill inte att han ska ligga där, det är kallt och han är instängd. Igår när jag var för att ta farväl vet jag inte hur länge jag satt med hans hand i min, jag klappade och försökte värma den men ändå var han kall.. Ja, han är ju död, då blir man kall. Det vet jag också. Men det var så konstigt och så smärtsamt. Hans hand var knuten, jag försökte lite lätt få ut hans fingrar men det gick inte, dom var så stela.. Så blir det ju också när man dör. MEN jag kan inte fatta att han är död !!!? Klappade honom i hela ansiktet, strök med handen genom hans mjuka hår.. Älskade, älskade pappa, livet hade fortfarande så mycket att ge, ge oss, dig och mig, tillsammans.
Vaknade imorse, till en början trodde jag att allt var som vanligt. Sen kom jag på vad som hände igårmorse, den värsta dagen i mitt liv. Ville bara lägga mig ner igen, dra täcket över huvudet och gråta. Men har inte bara mig själv att tänka på. Hade min lilla kotte som skulle upp och kläs på, äta frukost och sedan gå till dagis. Jag har inte bara förlorat min pappa, min fina son har också förlorat sin morfar. Det är så fruktansvärt det här. Jag fasar för torsdagen, då ska saker och ting bestämmas. Fyf*n för att sätta sig ner och planera & bestämma hur hans begravning skall gå till. Det här liknar Satan! - som pappa skulle ha sagt.
Letade fram kort på pappa i mammas fotoalbum ikväll, från när jag var liten. Hittade ett jätte fint kort på honom från när han och mamma var nyförlovade, vilket par dom var! Fina kort också på pappa och mig när jag bara var en liten skrutt.
Har skickat in dagens ros till personalen på onkologavdelningen som kommer att publiceras i övermorgon. Dom har verkligen varit helt underbara. Ett stort tack till dom, för allt.
Min mamma är helt fantastisk!
Att blogga känns bra, på något sätt. Få ut lite grann iallafall av vad jag bär på inombords..
