♥ Bara tomhet..
Hemma är det tomt, ute är det tomt, överallt känner jag bara tomhet. Hemma vill jag inte vara, dels för att det är ensamt men också för att pappa så ofta legat där på min soffa den sista tiden. Jag blir ledsen av att vara där och tänka på det. Han har legat där och slumrat, för att sen gå upp och pula med nånting emellanåt (oavsett hur sjuk han var).. Ett bra ord för min pappa är envis, in i helsike envis var han och ingen kunde stoppa han från något när han bestämt sig. Han var också helt otrolig min pappa, gó och snäll!
Jag har en längre tid varit förberedd på att han skulle gå bort, dö, försvinna. Men det är inget som underlättar när det väl händer.. Sista tiden var han jätte sjuk, det bästa för honom var att ge sig iväg, ändå höll han ut väldigt länge.. Men jag är så full av sorg och fattar i vissa stunder fortfarande inte. Jag vet ju att han är död men jag har så svårt för att få in det i skallen. För oss som måste leva med saknaden och tomheten är det oerhört svårt, jobbigt, förjävligt rent ut sagt. Hur fan ska man hantera alla känslor!? Han har snart varit borta i fem dygn, och ungefär lika länge har han legat i det där kylrummet. Jag tycker inte om det. Jag vill inte att han ska ligga där. Kallt och jävligt. Försöker påminna mig själv att han inte är där utan bara hans kropp. Men vart är han då? Vad händer efter döden? Det kan ju inte bara vara svart och ingenting.. Det är ett verkligt mysterium.
48 år. Det är inte rättvist.
