Hur är det möjligt?
Hur fan ska det här gå? Jag känner mig helt..förkrossad. Jag fattar inte hur så starka band bara kan klippas, hur en sån stark vänskap bara kan vara borta. Jag vet att det beror på mig, att jag är anledningen till att det har blivit som det har blivit ..men ändå så tycker jag att jag har rätten att känna som jag gör utan att bli lämnad. Men det är klart, alla som inkluderar den här situationen är väl trötta på det. Jag kan bara inte fatta, att det är föralltid. Och som sagt, minnen blir man påmind om hela tiden, och dom plågar, när man vet att det aldrig blir några fler. Får ta en dag i taget, kan inte göra så mycket annat.
Kommentarer
Trackback
